Har slutar allman vag...

24 okt.
Ater i Tumbi. Packat om, organiserat oss och kollat upp lite infor resa in i zambia. Nu har vi lite mer kott pa benen aven om det ar svart att kolla upp saker i forvag pa den har kontinenten. Det har blivit annu lite varmare, temperaturen kommer stiga under hela var resa.
Idag gick grannbarnen pa sex och sju ar forbi med varsin 12-liters vattendunk pa huvudet. Man slutar aldrig faschineras av hur mycket folk kan bara pa huvudet fastan vi ser det dagligen. Grannbarnen tycker att sara och samuel ar valdigt spannande. Ibland lite val spannande. Idag borjade minsta killen grata nar samuel gick forbi nara honom och de andra barnen skrek "nu kommer han!".
25 okt.
Vi har spenderat storsta delen av dagen inne i ett kopcentrum med den tanzanska overklassen en bit utanfor Ubungo - Dars knutpunkt for busstrafik och en helt kaosartad och forfarlig plats att vara pa, tom. med tanzanska matt matt. Kopt ragbrod (!) pa en supermarket (en ovanlig foreteelse, majoriteten koper vad de behover pa gatan) och forundrades over varfor ett helt universitets nyutexaminerade studenter med slaktingar valde att spendera sin tid inne pa ett kopcentrum.
Apoteket hade ett brett utbud med bl.a. mediciner, choklad, smink och ficklampor. Antligen fick vi tag pa en riktigt bra LED-lampa. Vi ar egentligen i stort behov av handsprit, men den desinfektionslosning som finns har kan anvandas till allt i hushallet, kan orsaka hudproblem och hjartsvikt samt forebygger aids enligt forpackningen.. Sa det kandes inte som ett kvalitetsinkop.
Inne pa kopcentrumet fanns en av Tanzanias tre biografer, med vasterlandska filmer. Vi gick och sag Rio i 3D och glomde for en stund var i varlden vi befann oss.
27 okt.
Framme i Mtwara. Bussresan hit tog visst 16 timmar (man undrar ju hur biljettkvinnan som sa 4 timmar raknade..) sa vi ar rejalt mora idag. Farden var minst sagt valdigt skumpig, titt som tatt lyfte hela kroppen fran satet. Vi fick riktigt daliga sittplatser nast langst bak i bussen sa vi fick ha spypasen nara till hands hela tiden. Storsta delen av resan var underlaget sadant att vi nog hade kort forbi "har slutar allman vag"-skylten for lange sen.. Hela situationen var sa extrem att Sandra bara satt och skrattade hela tiden, vara medpassagerare maste undrat om vi var riktigt kloka. Med tanke pa den nagot undermaliga stotdamningen undrade man om bussen skulle halla hela vagen fram. Det gjorde den inte. Ungefar halvvags mellan Dar es Salaam och Mtwara, mitt ute i ingenstans, stannade bussen. Efter en stund (nagon timme) fick vi hora att delar i motorn brants sonder, och det fanns inga reservdelar. Vart hopp verkade sta till att nagon av de forbipasserande bussarna skulle ha reservdelar, inte sa troligt. Det intressanta i hela situationen var att se hur resten av passagerarna reagerade; helt lugnt och inget klagande alls. Det funkar inte riktigt att ha kvar den svenska "hata-sj"-installningen..
Mtwara ar en valdigt layed-back stad. Vi har helt ostort promenerat runt pa marknadsgatorna under formiddagen.

Första natten i Dar es Salaam, öronproppar och myggnät så sover man som en stock.

Riktiga flingor! Men affären var stängd..

Småskaligt mejeri på Irente farm i Usambara mountains, där allt görs för hand.

Usambara mountains.

Usambara mountains.

Elefanter på promenad i Tarangire nationalpark, första av tre safaridagar.

Safaritur med egen guide och kock som lagade trerätters. (Fotot visar förrätten.)

Africafe, mjölkpulver och "spread" - smöret som inte smälter...

Såhär aptitretande ser det ut innan man häller på vattnet till sitt kaffe med mjölkpulver och socker.

Lata dagar på Sunrise beach hotell.

Peters födelsedag!

Ikill the brain

18 okt.
Vi är tillbaka på vår paradisstrand och sunrise beach resort, Priset hade gått upp pga en stigande dollar, men sandra lyckades pruta ner det så vår vistelse här kostar oss inte mycket mer än förra gången. (Det skulle ju aldrig vara möjligt i Sverige - att pruta på ett hotellpris..) Vi bor tom i samma tält och njuter om möjligt än mer än sist, nu när vi upplevt städernas smuts, hets och hetta.
20 okt.
Igår var det Peters födelsedag. Vi startade firandet med två dåliga magar - hotellets kock var väldigt frikostig med chilin kvällen före.. Peter fick en födelsedagspeng av sina föräldrar, och eftersom 1sek är 250tsh, så kunde vi lyxa ohämmat hela dagen och ändå bara göra av med mindre än hälften. Vår rikedom ställdes i stark kontrast till tanzanernas vardag när en man som arbetar på hotellet och som vi fått fin kontakt med, kom och bad oss om hjälp med pengar till medicin åt hans sjuka fru. Självklart, men vi kände oss inte som hjältar direkt. Snarare skämdes man över hur mycket pengar man faktiskt har.
Njöt av en otrolig stjärnhimmel. Det var inte lönt att plocka fram kameran och ens försöka fånga det på bild.
Idag startade vi dagen med en lika makalös soluppgång. Förutom morgonjoggarna som sprang förbi då och då var vi helt ensamma med havet. När solen kommit upp en bit fylldes stranden plötsligt av sandfärgade krabbor som poppade upp ur sina hål och skvätte sand. De såg så himla roliga ut när de trippade omkring sidledes och kollade om det var riskfritt att ge sig ut.
22 okt.
Utvilade lämnade vi igår stranden och åkte in till Dar es Salaam. När vi inte längre kunde svalka oss i havet blev hettan återigen alltför väl påtaglig. Plötsligt var vi tillbaka i Dars hetsiga tempo och smutsiga luft. Det var lite som ett knytnävsslag i magen, så vi fick stanna på rummet en stund och pausa.
På kvällen blev det god indisk mat med Sara och Samuel. Allt ackompanjerat av artisten med det fantastiska artistnamnet "Ikill the brain" (han heter egentligen bara Ikill). Mycket intressant att studera alla indiska familjer som till synes sitter och småpratar och njuter av middagen trots att de sitter fem meter från öronbedövande livemusik.
Alldeles nyss lyfte en helikopter från taket på lyxhotellet tvärs över gatan. Om man inte vet vad man ska göra med alla sina pengar är det ett sätt att slippa förflytta sig i trängseln på gatorna...

Digestivefest

15 okt.
Vi ar ater i Dar es Salaam. Efter tio timmars bussresa, bananer till frukost, lunch och middag, var vi ratt mora och hungriga nar vi anlande till Dar. Aterigen mottes vi av Tanzanias hjalpsamhet och gastfrihet nar vi fick 45min. skjuts in till stan gratis, och sen av en annan vanlig sjal blev eskorterade till hotellet. Det varmde och vi tom glomde hur hungriga och trotta vi var. Skont att fa en kontrast till vart forsta kaotiska mote med Dar nar vi forst anlande fran Sverige.
16 okt.
Varmt! Vilken lyx det ar att vi i Sverige kan fa ett glas kallt friskt vatten direkt ur kranen. Med allt buteljerat vatten vi koper har vill man inte veta hur mkt klor vi far i oss dagligen. Sa fort vattnet blivit ljummet kanner man alla bismaker. Idag har vi besokt National museum of Tanzania och tittat pa bl.a. utgravningarna fran Olduvai Gorde, Ngorongoro - alltsa vara forfader, haftigt!
Dagens lunch blev pa en lyxig (under 50-lappen var) restaurang med takterass. Vi trivs med den blandning av semester och backpacker-resa vi har. Ibland lever vi lite enklare och ibland letar vi upp de lite dyrare restaurangerna for att fa riktigt god mat. Det kanns bra att inte alltid ha samma prioriteringar; ibland god mat eller bekvamt boende, ibland haftiga upplevelser, ibland fina souvenirer osv. Att vi kan rora oss i sa olika miljoer visar ocksa pa hur mkt kontraster det har landet rymmer. Att det finns casinon t.ex. - i ett land dar gemene man aldrig har pengar over...
Vi njuter av skymningen over Dar pa var balkong med vacker utsikt over stan. Letat upp 100% juice - inget vatten, inget socker, yes! Och riktiga digestivekex med choklad pa, det kan bara bli fest!

Generade i en masaihydda

Mera milkshakes! Vi ar tillbaka pa Kil. coffee lounge och hamtar oss efter tre upplevelserika dagar pa safari. Tarangire, Lake Manyara och Ngorongoro. Tre parker av olika natur och fantastiska djur. Bland alla nara moten med djur var ett av de starkaste under lunch i Tarangire. En fullvuxen elefanthanne, bara nagra meter fran oss, undersokte med skrackblandad nyfikenhet ett elefantkadaver. Det var speciellt att fa uppleva djurens kansloliv pa sa nara hall, ett oforglomligt mote! En annan upplevelse som ocksa star ut var nar vi mot betalning besokte en masaiby. Hela besoket var en otroligt bisarr upplevelse och tar sig forbi Bagamoyos musikfestival pa listan "markligaste upplevelserna pa resan". Efter att ha betalat en av byborna 50 USD genom bildorren visades vi ut till ingangen av byn som bestod av hyddor inhagnade i en stor cirkel mitt ute pa en bergsslatt. En annan bybo stod och blaste i ett plastror for att kalla samman invanarna i byn. Vi valkomnades med sang och dans. Vi kanske oss extremt generade och malplacerade, inte sa mycket for kulturkrocken som for sjalva situationens skull. Dar stod vi, vita "formogna" europeer i en masaiby som tycktes vara organiserad mer kring turisters pengar och onskemal an det traditionella masailivet. En av pikarna av obekvamhet var nar barnen i den lokala skolan hade visat upp sina raknekunskaper i engelska och det efterat blev knapptyst. Det var valdigt oklart hur det var tankt att vi skulle reagera. Skulle vi appladera? Vi stod tysta och kande oss superdumma. Val ute ur skolan avslutade vi snabbt rundturen och skyndade bort till var guide Didas, som vantade i bilen.

Fika i Moshi!

Vi sitter pa vart andra fik for dagen och slappar. Moshi ar en storre stad med fik, serviceminded serveringspersonal, mjolkprodukter och tillochmed gatuskyltar. Forutom oss finns har en hel del turister. I och med narheten till mt Killimanjaro och landets norra nationalparker rakar man latt ut for ovanligt efterhangsna och pastridiga forsaljare som kan forfolja en genom hela stan om man har otur. Har far man ha tuffare attityd och vara mer nonchalant mot folk i sin omgivning.

Killimanjaro Coffee Lounge bjuder pa gudomliga milkshakes, vanlig personal och har blivit en oas att fly till. Vi har dar fatt lara oss ett par avvisande swahili-fraser som vi hoppas ska vara till hjalp i fortsattningen. Imorgon blir vi upphamtade vid hotellet for tre dagars safari.

 Usikt over Usambara mountains.

Marklig tanzansk cirkus pa festivalen i Bagamoyo.

Vandringstur i Usambaras skogar.

Usambara mountains

7 okt.
Vi har akt fran Lushoto rakt upp i Usambara mountains till Irente farm. Tillsammans med en del utbildningsprojekt ags denna gard av lutherska kyrkan. Irente farm drivs av Anette (svenska) och Peter (sydafrikan). har finns nagra mjolkkor och ett litet mejeri dar man tillverkar ost, smor och yoghurt. Det ar ganska sensationellt i ett land dar marknaden for mejeriprodukter ar ytterst liten. Opalitlig stromtillforsel och daliga vagar gor det svart att hantera en sa kanslig vara som mjolk.
For att gora sig sa oberoende som mojligt av statens maktmissbruk av strom, arbetar man i mejeriet inte med nagra maskiner undantaget separeringsprocessen av mjolken. Allt annat gors for hand i liten skala. Men frysarna ar livsviktiga for forvaring av varorna, sa om strommen ar borta for lange far man helt enkelt ringa Tanesco, elbolaget, och forsoka losa situationen. Med Anettes ord sa far man inte vara for "sofistikerad" om man ska lyckas med entreprenorskap i Tanzania. Tanzania ar ett valdigt otacksamt land att driva projekt i, och sticker darmed enligt Anette ut i Afrika. Bara man kommer over gransen till t.ex. Kenya eller Uganda ser situationen helt annorlunda ut. Korruption och inlard slapphet/dalig initiativformaga gor tanzania till en frustrerande plats for den som vill utveckla en ide. Speciellt om man ar uppvuxen i Sverige. Var vardinnas teori ar att grunden till detta ar landets socialistiska historia och bistandspolitik. Efter att ha levt och arbetat i ett flertal afrikanska lander menar hon att strommen av bistand till Tanzania maste upphora for att landet ska kunna bli sjalvforsorjande och andra attityd.
Usambara mountains hor till en av varldens 25 biodiversity hot spots - Eastern arc mountains. Pa 400 000 hektar vaxer 684 sorters trad. Vi fick folja med Peter och ett fagelintresserat franskt par pa promenad i skogen omkring Irente farm. peter berattade om de olika tradarterna och hur man jobbar har med att bevara inhemsk skog och motverka utlandska arter att ta for mycket plats. Efter kolonialisternas uppmuntran har det lange funnits en generell installning att utlandska arter ar battre, vilket urholkat den ursprungligt tanzanska skogen. Peter gav ocksa en bild av hur lite kompetens det finns i landets ledning om ekologi. For narvarande planerar man t.ex. att bygga en vag genom norra Serengeti, rakt over de vilda djurens arliga vandringsled. Vi avslutade turen med att besoka Irente farms mejeri.
Under eftermiddagen gick vi en lang tur i bergen. Vilken utsikt! Det var svart att ta in Usambaras maktiga landskap av massiva berg och sma utklickade byar. Efter en timmes promenad rakt upp satte vi oss ner och njot. Nagra meter bort pagick ett livligt samtal mellan tva aldre kvinnor, och vi onskade att vi kunnat mer swahili for att kunna hanga med i skronorna. Pa vag ner igen motte vi en tolvarig pojke som under hela samtalet med oss stod och svangde med sin machete...
8 okt.
Antligen en hel natt utan hog musik eller nagon som gar loss pa biltutan. Klimatet har i bergen ar helt annorlunda an den tropiska varmen vi hitills vant oss vid. Har har kylan pataglig och idag har det regnat for fullt. De korta regnen under den har arstiden i Tanzania sags finnas till for att mangon ska vaxa.
Det ar svart att komma at det ostorda naturlivet som turist. Man kan inte ga omkring sakert i skogen hur som helst utan guide. man maste halla sig till civilisationen. Eftersom vi har en begransad budget, och guider ar dyra, kan vi inte komma djupt in i naturen sa ofta som vi skulle vilja. Men vi lyckas ratt bra anda med att hitta oaser bland trafikkaos och turistfallor. En av hojdspunkterna med vistelsen pa Irente farm var att antligen fa ata morkt brod, ost och smor.

Pastridiga taxichaufforer och tanzansk tv

3 okt.
Aven denna dag gick i vantans tecken. Efter att ha checkat ut fran vart hotell i bagamoyo inforskaffade vi lite frukt och notter och tog oss pa en lite storre dalla-dalla med siktet installt pa bergorten Lushoto. Men vi kom aldrig sa langt utan fick aka till Tanga, en kuststad, och sova en natt dar. nar vi anlande pa kvallen blev vi pahoppade av ett tiotal taxichaufforer som brakade om oss. Redan innan bussen hade stannat sprang de utanfor bussen och forsokte fanga var uppmarksamhet. val ute ur bussen blev allting valdigt kaosartat och vi blev dragna hit och dit. Vi kunde inte ens kommunicera med varandra pa en halv meters avstand. Hela situationen var valdigt otrevlig.
4 okt.
Efter en faktiskt mattande frukost (omelett med gula i!) gav vi oss av direkt mot Lushoto. Efter fem timmar i en alldeles for tungt lastad dalla dalla (hjulen skrapade i faljarna och hela bussen lutade, det kandes inte sarskillt tryggt pa serpentinvagarna...) ar vi framme i Lushoto.
5 okt.
Igar holl vi oss mest for oss sjalva pa rummet. Man orkar inte emd att ga pa storre upptackfarder varje dag. Och det ar lite trottsamt att alltid vara den vita turisten. Vi gick en kortare tur genom Lushoto centrum, langs med centrumgatan fick vi flera ganger oonskat sallskap av personer som ville prata och beratta om just deras tjanster. Ingen av dem forstod vara vinkar om att vi ville ga for oss sjalva, och sager man till tydligare blir de hogst fornarmade och tycker man ar otrevlig. Vi sokte oss darfor snabbt till smagatornas lugn. Lushoto ar en relativt liten stad med guidning i bergen som specialitet. Inte lang tid efter att vi anlant visste plostlig folk vi aldrig traffat vad vi hette. Sa vi kopte massa konstigt snacks och stangde in oss pa hotellrummet. Solglasogon brukar annars vara ett tacksamt skydd mot efterhangsna och paflugna manniskor. Med dem pa kan man skanna av en plats nagot mera ostort. Och nar den personliga sfaren ar lika med noll ger det lite mera utrymme att folk inte kan se ens ogon.
Vi ar sa otroligt bortskamda i Sverige med professionell service-personal som alltid satter kunden i centrum. har delas det valdigt sallan ut leenden. Istallet himlar man med ogonen och gor pa alla satt klart for kunden hur besvarlig hon/han ar. Vi borjar bli lite trotta pa hur dalig mat man kan raka pa har. Hotellet vi sov pa inatt slog rekord nar de serverade stekt agg med sottiga pommes i. De hade tom varit sa vanliga och forutseende att de hade drankt allt sammans i "ketchup" (smakar bara socker) innan vi fick maten.
5-6 okt.
Slappande pa rummet framfor tanzansk tv. Vi ror oss mer sjalvsakert, har lart oss de viktigaste halsningsfraserna pa swahili och borjar kunna diskutera priser med forsaljarna.
En aterkommande del av ljudbilden i tanzanska stader ar bilar med enorm ljudanlaggning pa flaket. Ibland star det nagon som sprider ut diverse budskap pa swahili medan bilen kor runt pa gatorna. Oftast kor de dock bara omkring och spelar valdigt hog musik till sin omgivning. Oklart i vilket syfte. Ljudnivan ar generellt sett mycket hogre an man ar van vid.

Kaostaxi och "african time"

2 okt.
Igar kvall var vi pa musikfestivalen. Det ar svart att veta var man ska borja for att beskriva denna markliga upplevelse. Vi och en handfull andra, mest turister, satt bankade klockan tjugo nar musikkvallen skulle borja. Det var naturligtvis lite val optimistiskt. Lite mer an en timme senare borjade det komma igang. I fem timmar sitter vi sen och tanker att "nasta akt kanske ar bra.." Det som visas ar en absurd blandning av spanstiga och viga barngymnaster som utfor sina program till en lokig saxofonversion av Wherever you go, diverse lagkvalitetsband samt overspelat drama pa swahili. Nar plotsligt hela publiken (for lokalen ar full nu) blir valdigt engagerade i dramat som spelas, sitter vi lite chockerade och forstar ingenting. Senare fick vi forklarat for oss att scenen hade handlat om korruption - ett brannhett amne. Nar skadespelarna forsokte krava svar av en viktig chef i publiken kom konfrenciern in och meddelade att gruppens tid var ute.
Sista akten ar ett reaggeband som definitivt kan sina grejer, men da ar klockan sa mycket att vi kanner att vi borde akt hem for ett bra tag sen. Vi far tag pa en taxichauffor som sager att ja, han vet var vart hotell ligger och han kan kora oss dit for priset vi foreslar. Halvvags in i taxiresan inser vi att han definitivt inte vet var hotellet ligger och att han inte pratar mer an ett par ord engelska. Han forstar ingenting av vara anvisningar och vi borjar bli lite nervosa. Efter en stunds korning i Bagamoyos natt ser vi ett riktmarke som vi kanner igen fran dagens promenad. Vi borjar vilt gestikulera och kommer till slut fram till hotellet. Lite medtagna sitter vi sedan pa hotellet och saknar sveriges trygghet, tystnad, a-fil och morkt brod.

Idag sattes det rekord i african time. Efter frukost akte vi ut till bagamoyos kustremsa for att traffa en god van till Sara och Samuel - Jhiko. Han ar frontfigur i reaggebandet som avslutade gardagens musikshow och en stor och popular musiker i Tanzania. Jhiko valkomnade oss i sitt hem och visade oss sedan till restaurangen som han driver vid sidan av musiken. Vi kom snabbt in i intressanta samtal om hans musik och om situationen for musiker i Tanzania. Korruption inom musikbranschen och svarigheten att ta sig fram som live-musiker inom landet. Jhiko fragar om vi vill ha nat att ata och sager sedan att han maste ivag ett arende men kommer tillbaka om 5-10 minuter. Fran det att Jhiko lamnar oss tills vi far var mat och Jhiko kommer tillbaka, hinner det ga 3,5 timmar! Latt svimfardiga tuggar vi i oss maten och bestammer oss for att i fortsattningen inte gora oss beroende av andra som vi maste vanta pa. Det ar en ohallbar situation har eftersom tidsperspektivet ar nagot annorlunda an i sverige.
Vi tar oss fran Jhikos restaurang till centrum med siktet installt pa att fa nagot gjort innan det blir kvall. Vi promenerar runt i stan pa jakt efter ett ledigt rum, aterigen ledda av nya vanner som har all tid i varlden att hjalpa oss. Nu har vi atit kvallsmat i morker. Alldeles nyss kom ett gladjetjut fran hotellpersonalen da strommen som varit borta sen i morse kom tillbaka. Nu ska vi titta pa tanzansk kvalitetstv pa rummet.

Grus i spenaten

1 okt.
Vi har begett oss ett par timmar norrut till Tanzanias kulturnaste Bagamoyo. Har hoppas vi pa manga haftiga musikupplevelser eftersom det just denna helg ar musikfestival har. Nar vi har kommit en bit fran Tumbi passade vi pa att ata lunch i Picha dar vi anda skulle byta buss. Matstallet lag ett par meter fran en stokig stor vag och vi var valdigt trotta. Det drojer nastan alltid drygt en timme innan man far maten man bestallt. I vantan pa var lunch kom servitoren plotsligt och satte sig vid vart bort. Han borjade prata med Peter och det var uppenbart att han ville bli Peters van (aterigen, vita vanner ger status). Under hela det paflugna samtalet ignorerade han fullstandigt sandra. Otroligt frustrerande men det lar ju inte vara sista gangen vi stoter pa den kvinnosynen. Under var lunch i Picha visade afrika upp en rad daliga sidor pa en gang. Stokig ljudmiljo, luften full med avgaser och damm, dalig kvinnosyn och smaklos mat bestaende av kolhydrater (vi fick grus i spenaten). Nar vi gick pa bussen vandes lyckligtvis myntet till hjalpsamma manniskor, vacker natur utanfor bussfonstret och glad radiomusik. Till skillnad mot skandinaviens melankoliska toner gar namligen strorre delen av den tanzanska popularmusiken i dur. Och sa nojer man sig oftast med fyra ackord som man kor pa i tio minuter. Ingen refrang eller sa, utan ett evighetsflode av durtoner. (Garna med solande syntsax)
Bussen korde en timme genom fattig landsbygd dar det som fanns var vad naturen hade att erbjuda. Man kan knappt forestalla sig livet dar nar de langa regnen kommer och vagens roda jord forvandlas till oframkomlig lera. Eftersom bussen korde ut mat till de olika byarnas affarer maste de bli valdigt isolerade nar vagen inte gar att anvanda. Men vilken storslagen natur! Vi kande oss valdigt sma infor de maktiga vyer som bredde ut sig framfor oss.
Val framme i Bagamoyo motte vi fyra norska backpackers. Vi slog folje med dem till deras hotell eftersom vi inte visste var vi skulle sova och det snart skulle bli morkt. Hotellet var fullt. Men sa fick vi kontakt med den vanlige Kevin som erbjod sig att kora oss gratis till ett annat hotell. Norskorna intygade att han gick att lita pa sa vi tackade ja till skjuts. Kevin korde sedan runt oss till det ena fulla hotellet efter det andra. Sadan ar namligen installningen har; fragar man om hjalp eller vagbeskrivning sa valjer den tillfragade ofta att folja med och visa hela vagen fram utan att begara nagot i gengald. Man har alltid tid att slappa det man haller pa med for att hjalpa en framling. Den installningen kan man ju inte direkt skryta med i sverige. Kevin hade bott i norge nagra manader och han papekade just hur "kalla" han tyckte vi var mot varandra i norden. Till slut hittade vi i alla fall lediga rum pa ett jattefint billigt hotell. Vi trivs aven om sangen mest ar en grop i mitten av madrassen.
Nu har vi varit ute och promenerat lite i Bagamoyo, shoppat lite och gatt pa museum om slavhandeln. Det var intressant, Bagamoyo var lange sista posten for slavar som skeppades ut till Zanzibar och sedan ut i varlden. Har fick de en natts vila innan helvetesresan fortsatte. Namnet Bagamoyo betyder ungefar "jag lagger mig ner och vilar". Guiden pa museet gav oss en valdigt bra overblick over stadens och slavhandelns historia.