Kaostaxi och "african time"

2 okt.
Igar kvall var vi pa musikfestivalen. Det ar svart att veta var man ska borja for att beskriva denna markliga upplevelse. Vi och en handfull andra, mest turister, satt bankade klockan tjugo nar musikkvallen skulle borja. Det var naturligtvis lite val optimistiskt. Lite mer an en timme senare borjade det komma igang. I fem timmar sitter vi sen och tanker att "nasta akt kanske ar bra.." Det som visas ar en absurd blandning av spanstiga och viga barngymnaster som utfor sina program till en lokig saxofonversion av Wherever you go, diverse lagkvalitetsband samt overspelat drama pa swahili. Nar plotsligt hela publiken (for lokalen ar full nu) blir valdigt engagerade i dramat som spelas, sitter vi lite chockerade och forstar ingenting. Senare fick vi forklarat for oss att scenen hade handlat om korruption - ett brannhett amne. Nar skadespelarna forsokte krava svar av en viktig chef i publiken kom konfrenciern in och meddelade att gruppens tid var ute.
Sista akten ar ett reaggeband som definitivt kan sina grejer, men da ar klockan sa mycket att vi kanner att vi borde akt hem for ett bra tag sen. Vi far tag pa en taxichauffor som sager att ja, han vet var vart hotell ligger och han kan kora oss dit for priset vi foreslar. Halvvags in i taxiresan inser vi att han definitivt inte vet var hotellet ligger och att han inte pratar mer an ett par ord engelska. Han forstar ingenting av vara anvisningar och vi borjar bli lite nervosa. Efter en stunds korning i Bagamoyos natt ser vi ett riktmarke som vi kanner igen fran dagens promenad. Vi borjar vilt gestikulera och kommer till slut fram till hotellet. Lite medtagna sitter vi sedan pa hotellet och saknar sveriges trygghet, tystnad, a-fil och morkt brod.

Idag sattes det rekord i african time. Efter frukost akte vi ut till bagamoyos kustremsa for att traffa en god van till Sara och Samuel - Jhiko. Han ar frontfigur i reaggebandet som avslutade gardagens musikshow och en stor och popular musiker i Tanzania. Jhiko valkomnade oss i sitt hem och visade oss sedan till restaurangen som han driver vid sidan av musiken. Vi kom snabbt in i intressanta samtal om hans musik och om situationen for musiker i Tanzania. Korruption inom musikbranschen och svarigheten att ta sig fram som live-musiker inom landet. Jhiko fragar om vi vill ha nat att ata och sager sedan att han maste ivag ett arende men kommer tillbaka om 5-10 minuter. Fran det att Jhiko lamnar oss tills vi far var mat och Jhiko kommer tillbaka, hinner det ga 3,5 timmar! Latt svimfardiga tuggar vi i oss maten och bestammer oss for att i fortsattningen inte gora oss beroende av andra som vi maste vanta pa. Det ar en ohallbar situation har eftersom tidsperspektivet ar nagot annorlunda an i sverige.
Vi tar oss fran Jhikos restaurang till centrum med siktet installt pa att fa nagot gjort innan det blir kvall. Vi promenerar runt i stan pa jakt efter ett ledigt rum, aterigen ledda av nya vanner som har all tid i varlden att hjalpa oss. Nu har vi atit kvallsmat i morker. Alldeles nyss kom ett gladjetjut fran hotellpersonalen da strommen som varit borta sen i morse kom tillbaka. Nu ska vi titta pa tanzansk kvalitetstv pa rummet.